Surt sa räven

En intensiv och bra match mellan Leksand och Luleå avslutade första hockeyveckan i december där vi kan konstatera att laget har en härlig moral men spelet i power play för närvarande inte fungerar.

Matchen började med en déjà vu för jag vet inte vilken gång i ordningen vi hamnar i tidigt underläge på hemmaplan efter att ha öppnat spelmässigt bra. Efter att Leksand hunnit skapa några halvchanser direkt kommer bortalagets Pontus Själin (JA, han är bror med Calle, vi vet det CMore!) loss lite väl enkelt i mitten och får in pucken mellan benen på Kaskisuo, och det målet var varken resultatet av ett bra försvarsspel eller målvaktsspel. Eller som min gode granne jag såg matchen med frågade: ”Har han ingen klubba?”

Det tog inte alltför lång tid innan det även blev 0-2 och nog för att det målet också såg billigt ut men jag kan inte lasta Kasimir för hårt för den pucken hittar inte samma väg till mål igen på 100 försök. Fröberg får pucken på benet tre, fyra meter bredvid målet och hittade en väg in mellan ”Kaz” och stolpen som knappt fanns.

Leksand repade nytt mod och resten av perioden skapades en hel del chanser och som vanligt var det förstakedjan som låg bakom det mesta men när till och med Veronneau lyckas få pucken stolpe-målvakt-stolpe-ut så kändes det onekligen som att det här inte var Leksands kväll.

Andra perioden var spelmässigt ganska jämn och båda lagen hade sina chanser att göra mål, men totalt sett kändes det som att Luleå hade rätt god kontroll på matchen även om Veronneau bland annat missade öppet mål i slutet på perioden.

I den tredje periodens inledning gjorde Luleås målvakt Lassinantti något så ovanligt som ett misstag, eller att Heineman läste passningen om man så vill, och Emil svarade för en delikat passning bakom ryggen in till Justin Kloos som tryckte in en skön reducering och sedvanligt härligt måljubel.

Både spelarna och publiken fick nu mer kraft i såväl strupar som ben och det blev ett härligt tryck i hallen, och ännu bättre skulle det bli. I en spelvändning mitt i perioden drog Ruohomaa upp pucken på vänsterkanten och efter en precis passning till framstörtande Kloos kunde Tegera släppa loss i en härlig kvitterings-eufori.

Leksand kändes därefter som det lag som gick hårdast för tre poäng, ivrigt påhejade av publiken som bar fram laget, men några fler mål blev det inte.

I förlängningens tre mot tre-spel svängde det som vanligt fram och tillbaka och när Leksand fick chansen i spel fyra mot tre halvvägs in i femminuters-förlängningen borde matchen givetvis ha avgjorts men Leksands power play lämnar en hel del i övrigt att önska i dagsläget.

Straffläggningen som följde var en sorglig historia om man inte har en fetisch för målvaktsräddningar. Först på matchens elfte straff bröt Linus Fröberg dödläget och när Caito därefter missade Leksands sjätte straff i rad var loppet kört. Den starka vändningen i slutperioden visade att laget har en härlig karaktär och gav åtminstone en poäng, men visst kändes det surt efteråt då det fanns chans till minst en poäng ytterligare.

MATCHENS STJÄRNOR

  1. Justin Kloos
    Två mål på tre skott framåt, inte inne på något mål bakåt, kryddat med ett stort jobb över hela banan och vinst i två tredjedelar av alla tekningar. Kloos form pekar spikrakt uppåt och extra plus för att han verkligen firar sina mål med publikfriande målgester.
  2. Calle Själin
    Vår senaste landslagsback fortsätter att imponera och med en tung frånvaro-lista bland backarna får Själin och Caito dra ett stort lass. Själin står hela tiden rätt och spelar med ett enormt självförtroende. Förtjänade någon form av tredjehands-assist på kvitteringsmålet för det föredömliga jobbet och förarbetet i egen zon.
  3. Lian Bichsel
    Den blott 17-årige schweizaren har varit utanför A-laget en tid men nu fått två matcher och han var bra redan mot Örebro senast men ännu bättre nu mot Luleå. Med drygt 17 minuters speltid utan ett enda misstag (han var förvisso på isen vid 0-2 men kan inte lastas för det målet) och han bidrar både med ett rejält försvarsspel och vågar även hålla i pucken och vara kreativ offensivt. Här har Leksand en oslipad diamant som har potential att bli något riktigt, riktigt stort.

NOTERAT

  1. Power play måste upp
    Leksand har onekligen spelarna för att kunna ha ett väl fungerande och effektivt power play men i nuläget är det inte mycket som stämmer i denna viktiga spelform. Inget mål denna gången heller på fyra försök och lägg till Örebro och Färjestads-matcherna (mot Rögle fick vi aldrig chansen) så har vi inte gjort mål på nio försök och vi har förtvivlat svårt att komma till heta chanser med en man mer på banan. Här måste spelet och effektiviteten steppas upp markant om vi ska haka på i toppen under säsongen.

 

  1. Förbättrade tekningar

Tekningsprocenten har inte varit någon munter läsning som leksing den här säsongen men mot Luleå var det klart bättre och exempelvis ”Zacke” sattes in som tekare vid ett otal viktiga tillfällen och vann ungefär tre av fyra tekningar i matchen.

 

  1. Alla unga backar imponerar

Vi är som bekant oerhört hårt drabbade av skador, speciellt på backsidan, där långtidsskadade Johan Fransson och August Berg för närvarande har sällskap på frånvarolistan av skadade duon Jonas Ahnelöv och Patrik Norén, och i de senaste matcherna en sjuk Tobias Ekberg.

Ta bort en liknande kvintett från vilket SHL-lag som helst och de skulle få problem och vi har ”tvingats” ersätta med 17-årige Lian Bichsel och 19-årige David Rosander och köra med endast sex backar, där vi har ”lastgamla” killar som 20-årige Alexander Lundqvist som gör sin första ”riktiga” SHL-säsong och 22-årige Calle Själin.

Med tanke på dessa förutsättningar är det imponerande att de unga backarna tar för sig och spelar så stabilt som de gör. Detta ger givetvis en enorm erfarenhet vi kommer att ha nytta av på sikt och visar alla våra duktiga juniorer att det finns en möjlighet att ta en tröja om du är tillräckligt bra.

”Tjomme” verkar sitta lugn i båten och inte panikvärva på backsidan och med det visar lagledningen att man litar på de unga killarna. Det är klart att på lite längre sikt måste våra stabila backpjäser som ”Lövet” och ”Norre” komma tillbaka men i deras frånvaro har alla ungdomar som fått chansen gjort det fantastiskt bra. Som det verkar finns det dock hopp om att några av de saknade backarna är tillbaka i spel den kommande veckan.

Nu väntar en ”Frölundaintensiv” period med hemmamatch i CHL mot Göteborgarna på tisdag och hemmamatch i SHL på torsdag. Därefter får Leksand sticka emellan med sista SHL-matchen innan juluppehållet med bortamatch i Karlstad på lördag innan CHL-kvartsfinalen mot Rönnbergs goa gubbar ska avgöras i Göteborg nästkommande tisdag.

Fyra matcher på åtta dagar varav tre mot Frölunda. Kan man spela på hur många gånger vi har fått se Rönnberg slagit ut med armarna mot domarna innan vi tar ett juluppehåll? Över/under 25? Jag bettar på över!

Matchfakta

Leksand–Luleå 2–3 efter straffar (0–2, 0–0, 2–0, 0–0, 0–1)

Första perioden: 0–1 (02.10) Pontus Själin (I Brännström, J Connolly), 0–2 (08.13) Linus Fröberg (B Shinnimin, O Engsund).

Tredje perioden: 1–2 (42.16) Justin Kloos (E Heineman), 2–2 (51.04) Justin Kloos (M Ruohomaa, E Heineman).

Avgörande straff: 2–3 Linus Fröberg.

Utvisningar: LIF: 1×2. LHF: 4×2.

Skott: 36–32 (8–9, 12–12, 10–6, 6–4, 0–1).

Domare: Andreas Harnebring och Mikael Holm.

Publik: 6 593.