Det var nästan skönt att förlora

Jag sitter på läktaren i en fullsatt Tegera Arena. Leksand har gått som tåget är ett gjutet topplag i SHL. Mina drömmars mål är nära. Eller i alla fall vad jag trott varit mina drömmars mål. För nu när jag sitter här börjar jag fundera på vad jag egentligen vill. Vad vill jag få ut av mitt supporterskap? Vem är jag?

Jag har följt Leksand så länge jag kan minnas. Först på distans hemma i Sala och sedan mer aktivt genom bussresor och till slut flyttade jag hit. Under alla mina år som aktiv supporter har Leksand varit ett lag i motlut. Visst har vi upplevt vissa framgångar i SHL, som till exempel kvartsfinalplatsen 02/03 och play in-platsen 13/14, men det har varit undantag som bekräftat regeln. Jag har således byggt mitt supporterskap på lidelse och ett jävlar anamma. Nu när den lidelsen inte finns, eller det jävlar anammat inte behövs – vem är jag då?

Missförstå mig inte, jag förstår att jag borde glädjas över det som händer just nu. Vi är typ bäst i landet och det finns (nästan) ingenting att klaga på, men ändå känner jag mig lite tom. Hur följer man ett framgångsrikt lag? Vad triggas man av? Hur motiverar man sig att omgång 20 är viktig när poängen inte krävs för att undvika ett helvete i kvalspel? Jag har faktiskt inga svar på någon av dessa frågor och det gör mig lite splittrad.

En annan sak som byggt mitt supporterskap är känslorna. Rivaliteter. När dagen då började med att vi lånar in Moras lagkapten fick mitt supporterskap ytterligare en törn. För visst, det är inte som det varit förut. Nu kan faktiskt spelare gå från Leksand till Mora och tvärtom, men det har aldrig skett så här. Inte för två matcher. Inte nedifrån och upp. Inte en lagkapten. Om den gränsen är passerad, att sådana beslut nu ska accepteras, vet jag än mindre vad mitt supporterskap är värt. Och då är den här affären inte värst för mig, utan för de få som bryr sig om vad som händer vid norra Siljans strand är detta ännu värre. Ishockeyn är mindre idrott och mer underhållning än någonsin och det är inte min kopp te.

Något måste jag göra för att uppskatta den här serielunken. För var den lång när varje match var livsviktig är den nästintill outhärdlig nu.

God kväll dagboken. Idag var det hockey i Tegera Arena. Leksand förlorade och det var nästan skönt. Ny match på lördag.