Debatt som föll platt

Cmore bjöd i dag in Jörgen Lindgren och en supporterrepresentant, Mathias Norrå från Brynäs support, till debatt om den senaste tidens protester. Ett bra initiativ som landade i platt fall. Dels för att Jörgen Lindgren vägrade svara på de frågor som ställdes och pekade istället bara på alla andra i hela världen. ”Amen dom då!”, typ. Mathias hade vunnit på att läsa på lite inför sin medverkan och kanske lägga mer energi på att få fram sin poäng än att oroa sig för att trampa någon ur Brynäs-ledningen på tårna. Mathias ska dock ha cred för att han ställde upp, vilket inte är helt enkelt. Att sitta där ensam mot hockeysvergies mäktigaste man är ingenting man gör varje dag. Björn Oldeen agerade moderator och gjorde det riktigt bra sett till förutsättningarna.

Det jag i grund och botten (lånar den av dig Jögga) vill att vi tar med oss från det här är att vi inte kan lita på Jörgen Lindgren alls. Han slingrar och politikerljuger sig fram genom dessa situationer hela tiden. Som till exempel när han talar varmt om hur viktigt det är att det finns en öppning i serierna som gör att lag kan gå upp och åka ur. Det uttalandet bör dock komma med tillägget; ”så länge det är rätt lag som kan gå upp”.

För det är dit vi har kommit. De har förstått att de aldrig kommer kunna stänga ligan, så nu är man på plan B. ”Hur gör vi för att slippa Pantern, Västervik och Tingsryd? Jo, vi (FÖRBUNDET JU! /Jörgen) sätter upp orimliga licenskrav som ingen av de oönskade lagen klarar av att uppnå.”

Mathias kom med en viktig poäng och det är att klubbarna äger ligan och i och med 51%-regeln är vi medlemmar (eller ja, de som är medlemmar i SHL-klubbar) på så sätt delägare i den här katastroforganisationen. Därför måste även vi ta vårt ansvar. Banderoller, tysta minuter och ramsor i all ära, men här har vi varit förut och det har blåst över fort. Det måste tas längre än det som händer på läktarna. Det måste in i styrelserum, vilket är enklast att göra genom årsstämmor.

Supportrarna skulle vinna på att organisera sig bättre. Det måste ner på papper hur vi vill att svensk hockey ska se ut. Ett dokument som alla känner att de kan stå bakom och sedan jobbar vi därifrån. För det sista som ska hända nu är att den här stormen också sakta men säkert dör ut. Desto fler stormar som kommer och går utan någon förändring, desto svårare kommer det bli att ta dem på allvar.