VIK vände i tredje och vann i Tegera

Ni som följt den här bloggen under säsongen vet ju att Västerås är en speciell motståndare för mig. För er som missat varför kommer här en snabb förklaring: jag är från Sala. Så nu är ni uppdaterade.

Västerås hemma är inte riktigt samma sak dock, men visst är det här ändå en av de matcher i grundserien som ger mest känslor i HockeyAllsvenskan. Leksand som av de nio senaste vunnit åtta och tagit poäng i alla mot Västerås som kommer från segrar mot såväl ettan som tvåan i tabellen. Vilken match! Leksand pratade mycket inför att man haft en jättebra träningsvecka med högt tempo, så förväntningarna skruvades ju upp än mer.


I den första perioden fick vi se fart, men inte så mycket tanke. Det var stundtals otroligt virrigt i egen zon från de vitblåa, inte alls samma disciplinerade försvarsspel som vi sett den senaste tiden. Västerås gör det dock bra och har en rörelse i anfallszon som nog gjort de flesta yra till slut. På så sätt skakade gästerna gång på gång fram långa anfall och skapade en hel del farliga målchanser. I spel 5 mot 3 skulle man också ta ledningen.

I offensiv zon hölls LIF ofta ute längst sargerna i inledningen av matchen och man hade svårt att hitta in på mål. Leksand har dock ett offensivt vapen i absolut högsta HA-klass i Mattias Ritola. Ofta krävde han två VIK-spelares uppmärksamhet när han hade pucken och på så sätt öppnades yta för resterande hemmaspelare. I powerplay var det även Ritola som låg bakom kvitteringspucken med en smörpassning fram till Martin Karlsson som bara kunde fösa in pucken i öppet mål. Sen var det återigen det där med fart, för var det något David Rundqvist hade när han rundade sin back och smekte in 2-1-pucken bakom Samuel Ersson så var det fart.

Totalt sett en helt okej första av Leksand och som ett brev på posten kommer då en mindre bra andraperiod. Västerås får längre och längre anfall och det ser allt mer virrigt ut hos de vitblåa. Det var därför långt ifrån orättvist när Kalle Östman stänkte in kvitteringen i bortre krysset. Efter ännu ett powerplay-mål kunde Leksand återta ledningen. Den här gången var det Johan Porsberger som direksköt in pucken. Ett skott som inte såg helt otagbart ut för Ersson.

Annons

En helt okej första och en svagare andra. Så här långt såg matchbilden ut som vi är vana vid. Nu återstod alltså bara en stark avslutningsperiod. Det fick vi också se. Tyvärr var det Västerås som stod för den. Kanske fick man medvind av det långa powerplay-spelet som inledde perioden, för efter det sköljde man över hemmalaget gång på gång och Leksand kom aldrig in i perioden. Med fyra mål såg man till att ta med sig alla poäng hem till gurkstan. Visserligen skapade Leksand några målchanser, men Samuel Ersson visade då varför han är favorit att plocka hem årets Guldgaller-utmärkelse.

Det här var långt ifrån Leksands bästa match under Roger Melin, vilket kombinerat med att man mötte ett ruggigt starkt Västerås gjorde att man går härifrån poänglösa. Det stora problemet den här kvällen var verkligen spelet i egen zon. Man såg stundtals helt vilse ut, vilket ledde till ett ostrukturerat spel överlag.