Niklas Eriksson: ”Jag har inte tagit det för givet”

I det podcast-avsnitt som släpptes i går här på LIFnews.se gästas jag och Rasmus av Niklas Eriksson. Avsnittet spelades in på förmiddagen i fredags, alltså strax innan Niklas fick sin tröja hissad till taket i Tegera Arena. Det var en förväntansfull legendar som slog sig ner framför podmikrofonen.
– Det är så otroligt många bra namn som har spelat i den här föreningen, det är få klubbar som har lika många namnkunniga spelare. Att då få bli hedrad och bli en del av den samlingen som är i taket är overkligt, säger Niklas.
För mig har det länge varit självklart att Niklas ska få sin tröja i taket. Med tanke på att han innehar klubbrekordet i antal matcher och under 17 säsonger var Leksands IF personifierat har det i min värld bara varit en fråga om när det ska hända. Niklas har inte varit lika säker att en dag få ta plats bland de andra legendarerna i taket.
– Tänker man på det på det sättet så förstår jag vad du menar, men när jag fick det här beskedet för två månader sedan så blev jag väldigt överraskad. Sedan har folk i min närhet alltid sagt att jag borde få tröjan hissad, men jag har alltid sett det så att det är många bra spelare som inte fått sin tröja hissad så jag har verkligen inte tagit det för givet. Jag fick beskedet strax före jul, så det var en riktigt bra julklapp, skrattar han.


När man pratar med Niklas är det svårt att inte ta upp åren som tränare i klubbens a-lag och hans känslor kring situationen som uppstod när han och Christer Olsson tvingades lämna tränarstaben trots att Leksands IF låg på en tredjeplats i den HockeyAllsvenska tabellen. Leksand hade gjort ett omtag efter alla satsningar och skulle nu bygga upp något från grunden, det var de riktlinjer som Niklas och Christer fått när de klev in i a-lagsbåset. De spelare som var med och tog J20-guld några säsonger tidigare (med Niklas som huvudtränare) skulle ta klivet och utgöra en stomme i det Leksand som skulle ta sig tillbaka till Elitserien.
– Det finns många olika aspekter och jag tänker inte gå in nå djupare på det, det var en tuff tid för mig. Vi hade en jäkla resa med juniorkillarna och planen var att fostra dem och få Leksand att hitta tillbaka till grundvärderingarna att fostra egna spelare. Det var planen som jag och Christer hade i våra huvuden.
En av anledningarna till att avskedet tog så lång tid att acceptera för Niklas kan vara den uteblivna förklaringen.
– Jag skulle vilja säga att jag aldrig har fått en förklaring. Där och då var jag nog mest ledsen och förbannad, det ska jag inte sticka under stolen med. Det tog tid att komma över det där. Någon förklaring vad vi misslyckats med fick vi inte, utan vi förlorade en match borta mot Sundsvall och det var därför vi fick sparken kändes det som, säger Niklas.
Uppbrottet är dock ingenting som påverkat hans känslor för Leksands IF som klubb.
– Jag svårt att acceptera hur det sköttes. Att man jobbar i en resultatinriktad bransch är jag väl medveten om, men man ska ändå kunna hantera saker proffessionellt och det tycker inte jag att de som var i Leksands IF då gjorde. Den taggen satt ett tag i hjärtat, men det var mer mot dem som var där då och inte med föreningen i sig. Idag känner jag absolut inga sådana känslor.

Åren har gått sedan dess och Niklas tränarkarriär har tagit honom till först Lillehammer, sedan till Almtuna och just nu är han huvudtränare i SHL-klubben Örebro.
– Så här i efterhand blev det här någonting bra för mig, om jag tänker rent tränarmässigt. Jag såg det som att jag kunde vara med och hjälpa klubben på andra sätt, men klubben ville annat och då fick jag acceptera det även om det tog tid. Nu fick jag stå på egna ben och dra ut på egna tränaruppdrag. Tiden i Almtuna tar jag med mig jättemycket ifrån. Där var vi en tight tränargrupp och det var bikupa varje dag, där idéer kom hela tiden, berättar Niklas.

Hela avsnittet med Niklas hittar du via mediaspelaren här nere eller i din pocast-app.