Leksand är en seger från SHL-spel

Som jag skrev i inför-texten har det här varit en jobbig dag. Jag har varit oerhört nervös och har försökt fylla dagen med diverse aktiviteter för att få den att gå snabbare. Det hjälpte inte. Det slutade med att jag var rekordtidigt på arenan, vilket bara gjorde att pulsen fick kämpa ännu längre.

Inför snackades det mycket om att Aterius skulle in i laget, men den stora ändringen visade sig bli att Ritola inte spelade med Persson och Porsberger som vanligt, utan han bytte plats med Lang och spelade istället bredvid Enqvist och Karlberg. Oklart hur tankebanorna bakom beslutet har gått, men man mörkade i alla fall ändringen hela vägen fram till nedsläpp.

Spelmässigt såg det inledningsvis mycket ut som den första perioden senast. Mora förde spelet och Leksand hade riktigt svårt att transportera pucken genom mittzon. De gånger man lyckades med det fick man också till några farligheter framför Engstrand, men tyvärr var de tillfällena väldigt få. De nya powerplayformationerna fick chansen i två minuter utan att hitta rätt, trots att det såg bättre ut än den senaste tiden. Känslan var att Leksand i egen zon ändå var bättre med än senast och att det nu istället var i mittzon man gång efter gång slarvade med passningar och tillät Mora att bara börja om sina anfall.


I den andra perioden lyckades Leksand, i alla fall oftast, ändra på det och spelade betydligt rakare genom mittzon och kom till anfall betydligt enklare. Väl där är Mora inget vasst ishockeylag och Leksand har massvis med offensiva kvaliteter. Det gav snabbt utdelning, då Tomas Valkvae-Olsen skickade in 1-0 från blålinjen. Detta spela fortsatte hela mittenperioden. Leksand vann skotten med 20-7, men det skulle stå 1-1 på tavlan när den var över. De chanser Mora skapade var när Leksand inte tog den enkla vägen ur anfallszon och den raka vägen genom mittzon. Mattias Karlsson la en chanspassning som en Mora-spelare läste och som sedan serverade Bromé ett öppet mål.

Känslorna i den andra pausen var verkligen delade. Det kändes ju betydligt bättre än efter den första perioden, samtidigt som det kändes som att man hade behövt nyttja det stora spelövertaget bättre och åtminstone haft med sig en ledning in till den sista perioden.

Det spelmässiga övertaget fortsatte dock i tredje. Leksand fortsatte hitta enkla vägar in i anfallszon och pressade Moras svaga backar hårt. Länge såg det dock ut som att det inte skulle ge resultat, men när man fick ett powerplay med lite mer än sex minuter kvar kom så ett väldigt förlösande 2-1-mål. Johan Porsberger var det som sköt iväg ett slagskott som inte såg helt otagbart ut för Engstrand, men den hittade in mellan benen.

De sista minuterna efter målet blev en pärs. Mora fick dessutom powerplay med två minuter kvar och då vågade jag inte kolla längre. Men Leksand höll ut och frågan är om inte segerjublet som utbröt är det absolut högsta någonsin härinne.

Leksand är nu bara en match i från SHL. EN MATCH. Jag tror knappt att det är sant.

Ajuste Mattias Ritola var det. Han började som sagt med Karlberg och Enqvist i den första. I den andra spelade han återigen med Porsberger och Persson. I den sista spelade han inte alls. Oklart hur statusen ser ut på honom faktiskt.

Brage verkar inte ha tagit allt för hårt på matchen senast utan såg återigen lugn och trygg ut där längst bak.