Vi håller på det lilla, skröpliga, det enda som är vårt. Rune Lindströms träffsäkra ord om mentaliteten hos en leksing ramade in norra stå när spelarna gjorde entré inför premiären. SHL-motståndaren i mig kunde inte låta bli att finna en mångbottnad betydelse i säsongens första LTC-koreografi.

Rune menade självklart Leksand när han skrev de bevingade orden och det är också därför det är just detta citat som pryder en knökad norra stå idag. Jag kan dock inte låta bli att, med Jörgen Lindgrens sjuttiofemte trötta bortförklaring till ännu ett stänga ligan-förslag i färskt minne, dra kopplingar till att det är det här vi har kvar. HockeyAllsvenskan är inte SHL. Det är inte slipsar och fläskfilé på vad som tidigare var ståplatsläktare (kämpa FBK). Det är inte Minecraft-miljonlampor. Det är det lilla, skröpliga, det enda vi har kvar.

Det här är supportrarnas frizon. Vi slipper akvarium som i Växjö, istället får vi 500 biljetter borta mot Karlskoga. Vi behöver inte besöka Percy-byggen, istället får vi hinka i oss kaffe för att inte frysa ihjäl i Gränbyhallen. Vi får hockey, passion och drömmar (än så länge). I min supportermening smakar det bättre än vilken logeplan-trerätters som helst.

Det om det. Över till matchen som spelades.

En vår och en sommar har gått sedan derbykvalförlusten 2.0. Spelarflykten blev något större den här gången, men knappast så stor som förväntat. Ritto blev ju förbövelen kvar, även om han nu inte kommer spela förrän någon Arne Weise-wannabe har tänt årets viktigaste ljus. Hur som helst ser lagbygget inför säsongen bättre ut än fjolåret trots den något mindre plånboken, så det är inte konstigt att förväntningarna är höga på Leksands IF anno 18/19.

Det började dock som det brukar i premiärer. Första perioden kantades av ömsom nerver och ömsom överskott av adrenalin. De som höll ihop det bäst var linan med Rundqvist, Pors och Immo som hade flera bra anfall och skapade de två vassaste chanserna framåt. Immo assisterade även till Tingsryds bästa läge, men det är inget vi talar högt om.

Att den linan skulle leverera det första målet i början av andra var därför inte kvalsystems-ologiskt, även om det var backen Nordsäter som var arkitekten bakom målet. Hans passning från blå ner till Immo lurade alla utom just Immo. PANG sa det, och säsongens första mål var gjort.

Den andra perioden såg efter målet ut som den första, fram tills det var cirka fem minuter kvar. Då hade jag precis sagt till Siljan News Rasmus Näsman att det kändes oerhört tryggt i egen zon och att de enda chanserna Tingsryd skapade kom på grund av slarviga uppspel i mittzon. Jinxat och klart, tydligen, för då fallerade plötsligt allt och Brage fick visa upp sig från sin bästa sida precis framför norra.

Istället för 1-1 i slutet av andra blev det 2-0 i början av tredje. Vilde Bröms, som har haft en sinnessjukt utveckling under sommaren, stänkte in andra målet. Efter det visade det sig att egen zon-jinxen jag kastade ur mig i andra höll i sig hela tredje. Det var stundtals uruselt spel i egen zon och 2-1-målet från Daniel Öhrn var inte alls orättvist.

På det hela taget var det här en typisk premiär. Stundtals ser Leksand ut som ett solklart topplag, för att i nästa ögonblick se ut som ett lag för den nedre halvan. Hur som helst är premiären nu avklarad och den tionde raka HockeyAllsvenska premiärsegern är inkasserad.

+ Rundqvist, Pors, Immo. Trion har fått spela ihop sig under försäsongen och det syntes idag. Hittade varandra bra i offensiv zon och kommer garanterat leverera många poäng i vinter.
+ Axel Brage. Höll tätt i slutet på andra när det behövdes som mest.
+ Tre poäng!

– När Tingsryd hann täppa till mittzon hade Leksand stora problem att ta sig fram. Istället blev det slarviga uppspel som genererade kontringar.
– Spelet i den tredje perioden var riktigt, riktigt dåligt. Glöm och gå vidare.