Sökes: Poäng, backar och självförtroende

Det är inte mycket som fungerar i Leksands IF just nu. Torsdagens förlust mot Skellefteå var femte nederlaget i rad och nu väntar en viktig match på lördag i jakten på att åtminstone få hemmaplansfördel i det play-in som väntar.  

Efter alla förluster på slutet kunde man hoppas att vi skulle få se ett revanschsuget Leksand som bestämt sig för att störa Skellefteå ordentligt men hemmalaget tog tag i taktpinnen direkt. När 1-0 kom i power play efter drygt fem minuter hade det redan varit bud på mål för hemmalaget flera gånger om och att det endast var ett måls underläge i första pausen får vi nog vara tacksamma över efter flera box play och 14-4 i skott till hemmalaget.

Andra perioden fortsatte i samma anda och nu fick Skellefteå även utdelning. 2-0 i power play, 3-0 på ett friläge och 4-0 efter ett förvisso snyggt förarbete men den pucken borde Brage tagit. Camper snärtade in en sen reducering i power play och gav ändå ett litet hopp inför slutperioden.

Leksand kom ut klart bättre i tredje och förde spelet långa stunder och skapade även en del chanser, främst när kedjan med Zackrisson, Veronneau och Camper var inne på isen. Därför kom 5-1 halvvägs in i perioden både ologiskt och psykologiskt fel, och trots en snabb replik till 5-2 i power play var Leksand sedan aldrig nära att utmana ett starkt Skellefteå som var flera klasser bättre än Leksand denna kväll.

MATCHENS STJÄRNOR

  1. Carter Camper
    Såg klart piggare ut när han var tillbaka i sin gamla omgivning med ”Zacke” och Veronneau. Svarade för ett mål och en ”Gretzky-assist”, båda i power play, och hade bud på flera intressanta saker framåt. Jag hoppas tränarna kör vidare på denna kedja nu för den är i dagsläget vår klart bästa.
  2. Oskar Lang
    ”Lange Lange Lange Lange Lang” fortsätter att vara en av de bästa i ett för övrigt blekt Leksand just nu. Ett snyggt förarbete innan 1-4, distinkt direktskott till 2-5 och utöver det bra fart på skridskorna och skottvillig. Samarbetet med Hrivik bar inte frukt i målprotokollet denna gång men det såg ändå ut att finnas framtida potential där.
  3. Justin Kloos
    Kloos har sannerligen inte rosat marknaden på länge men jag anade ändå viss uppryckning och lite mer fart under skridskorna denna kväll.

NOTERAT

Sökes: Poäng och självförtroende
Det är inte mycket som stämmer i laget just nu och det mest påtagliga är att spelarna ser ut att sakna allt vad självförtroende heter. Det är liksom ingen energi i laget och det har sett ut så en längre tid. När dessutom motståndarna tar ledningen i varenda match blir våra spelare ännu mindre. Mönstret på slutet har varit en klen inledning på matcherna och att uppryckningen kommit mot slutet då det redan varit för sent.

Det skulle vara upplyftande om vi kan komma ut hårt och ta tag i spelet i de två matcher som återstår av grundserien och förhoppningsvis få första målet någon gång så att spelarna kan få känna lite medvind, och bygga upp självförtroendet igen.

Att det blir ett slutspel, och att det blir så kallat play in, är i praktiken klart efter denna omgång men poängen som är kvar att spela om är väldigt viktiga för att säkra fördel av hemmaplan vid eventuell avgörande match mot troligen Oskarshamn, eller möjligen Brynäs, som råkar vara de två lag vi också har kvar att möta.

Hellkvists bristande engagemang

Jag ska börja med att erkänna att jag har noll belägg för det jag kommer att skriva nu. Inga rykten och ”Tjomme” deklarerade klart och tydligt i Leksands IF:s podcast nyligen att Björn tränar laget nästa säsong, så ta detta för vad det är, mina rena spekulationer.

Men vi lever tack och lov i ett fritt land, till skillnad mot de som lever under diktatorn i öst exempelvis, och detta är vår plattform och då tar jag mig ändå friheten att dryfta en sak som slog mig i lördags efter Knuts intervju i ena pausen mot Färjestad.

Jon var märkbart frustrerad och sa att laget hade sagt innan att tränarens order var att man skulle gå ut och tacklas, smälla på och ta tag i matchen – och så gör man ingenting av det man kommit överens om. Och då slog det mig, lyssnar inte spelarna på samma sätt på Björn längre? Inte så att man medvetet struntar i att följa huvudtränarens direktiv, mer att förmågan att engagera och få spelarna dundertaggade inte riktigt verkar finnas där längre.

Förra säsongen pratade Björn konstant om att spelarna måste lära sig att vinna och var sur och grinig efter varje förlust. Vem minns inte intervjun efter förlusten borta mot Frölunda tidigt på säsongen när en riktigt irriterad Björn sa det ”otänkbara”, att vi hade ett lag för topp 6, bara vi lärde oss att vinna. En förlust varje leksing tog med jämnmod med tanke på allt vi gått igenom. Men Björn accepterade inte en sådan förlust och lyckades så småningom så bra att vi kändes närmast oslagbara mot slutet på serien innan Örebro som bekant tog ner oss på jorden i slutspelet.

Det engagemanget ser jag inte hos Björn längre. Han är inte alls lika grinig efter en förlust (åtminstone inte utåt). Han låter nöjd med spelet trots att alla kan se att det är mycket som inte stämmer på samma sätt som när vi var som bäst och exempelvis tog poäng i elva matcher i rad under hösten.

Att han ser oengagerad ut i båset är inget jag bryr mig om, det är hans stil och han kommer aldrig stå där och gapa och skrika på varken spelare eller domare, det är mer signalerna han visar i övrigt i intervjuer, presskonferenser, o.s.v. Jag är inte ens säker på att Björn själv tänker på detta men i takt med att den här säsongen inte utvecklats som alla hoppats har jag landat i att jag är långt ifrån säker på att Björn tränar laget nästa säsong, och att det valet är Björns eget.

Backkris de luxe

Ahnelöv borta, Berg borta, Bischel borta, och mot Skellefteå klev även Själin av i tredje perioden. Backkrisen börjar bli akut och möjligheten att förstärka är förbi (trodde aldrig att jag skulle sakna Ben Thomas men ja, här är vi nu). Låt oss hoppas att åtminstone någon av de frånvarande kan komma tillbaka snart för Caito loggar redan 28 minuter per match i snitt och våra juniorer är lovande men knappast redo att leda laget långt i ett slutspel.

Brages sista framträdande i Leksand?

Axel Brage gör sin fjärde säsong i Leksand och ses som den perfekta reserven. Klagar aldrig och bidrar alltid med god stämning vid sidan av isen. Men hans roll som målvakt har varit minst sagt otacksam då han fått hoppa in väldigt sporadiskt och man får väl säga att han gett frysboxen i Leksand ett ansikte.

Åtminstone två av målen denna gång måste han ta om det ska bli poäng i en sådan här match och därmed stärkte han inte sina aktier denna gång heller. Med två viktiga matcher i grundserien samt slutspelet kvar är det ingen vågad gissning att det här var Brages sista match mellan stolparna i Leksand så länge ”Kaz” är hel.

Matchfakta

Skellefteå–Leksand 5–2 (1–0, 3–1, 1–1)

Första perioden: 1–0 (05.39) Linus Karlsson (R Hugg, J Johnson) spel 5 mot 4.

Andra perioden: 2–0 (20.58) Oskar Nilsson (L Karlsson, J Johnson) spel 5 mot 4, 3–0 (26.20) Linus Lindström (T Kühnhackl, O Möller), 4–0 (36.13) Oskar Möller (O Nilsson), 4–1 (39.09) Carter Camper (C Ashton, O Lang) spel 5 mot 4.

Tredje perioden: 5–1 (49.09) Linus Lindström (O Möller, O Nilsson), 5–2 (51.24) Oskar Lang (J Kloos, C Camper) spel 5 mot 4.

Utvisningar: SKE: 5×2. LIF: 5×2.

Skott: 39–29 (14–4, 19–7, 6–18).

Domare: Christoffer Holm, Johan Magnusson.

Publik: 4 071.