Den som väntar på något gott kan ibland ha väldigt roligt på vägen. Leksands hemmapremiär hade det mesta – utom mål. Men med ca en och en halv minut kvar kom Camper loss och med ett kliniskt avslut i krysset behövde vi 5 500 på läktarna inte vänta för länge utan fick bryta ut i ett förlösande måljubel.

Efter den småtama insatsen i Karlstad i premiären märktes det direkt att det var en helt annan taggning på Leksand när det äntligen var dags för hemmapremiär. Försvarsgeneralerna Bichsel och Ahnelöv gick i bräschen och hade tacklat mer på de första sex minuterna än vad hela laget har gjort tidigare under säsongen, träningsmatcherna inräknade. Ahnelöv delade ut inte mindre än tre rejäla bröstvärmare i samma byte – underbart att se!

400 matchers jubilaren (401 i denna om vi ska vara noga) Patrik Norén hakade på och både gav och tog i det fysiska spelet mot slutet på perioden och i buren visade debuterande Mantas Armalis att han ville visa direkt vad han går för. Mållöst efter en jämn och tuff förstaperiod.

Camper ordnade förlösande jubel

I andra perioden fortsatte det att vara tufft, fysiskt och smågrinigt. Med fullt manskap på isen kändes det som att Leksand var lite närmare att kunna skapa hetare lägen men man drog även på sig ett par utvisningar som dock dödades på ett uppoffrande sätt. Ashton hade periodens bästa chans när han kom fri på vänsterkanten men även Skellefteå hade en bra målvakt denna kväll i debuterande Linus Söderström. Ännu mållöst efter två perioder och en härlig kamp mellan två bra lag.

Den tredje perioden fortsatte i samma anda och det var verkligen strid om varje centimeter. Frågan är om inte Skellefteå hade sina bästa chanser här där bland andra Oscar Möller hade två jättelägen men Armalis visade hur man ska använda en plockhandske.

Lagom till man börjat acceptera tanken på att man skulle få se en mållös hockeymatch kom Leksand i en spelvändning med ca en och en halv minut kvar där Caito hittade Camper på högerkanten och medan Ashton föredömligt drog med sig försvararna mot mål fick Camper tid och utrymme att prickskjuta 1-0 i bortre krysset, och Tegera fick bryta ut i ett förlösande måljubel.

Noterat:

Publiksiffran på 5510 personer i en hemmapremiär är inte mycket att yvas över men det var knökat på Norra Stå och vi som var där gjorde verkligen jobbet – kudos!

Den här matchen visar att mål inte är allt för att det måste vara en bra hockeymatch. Kampen, intensiteten, tacklingarna, smågrinigt – känslan är att det här var två riktigt bra lag som gjorde upp i en ovanligt härlig fight så här tidigt på säsongen.

Kalle Östman – vilket fynd!

Jag tror att jag tänkte nästan i varje byte att Camper är inte den ”gamle” Camper. Han har svårt att komma till, är inte riktigt vän med pucken, verkar rädd för att gå in ordentligt i närkamper – det här målet kan visa sig vara sjukt viktigt för att det ska lossna på allvar.

Carter Ashton – karln gör allt rätt utom mål.

Jag skrev i min genomgång innan premiären att jag trodde att Anton Lindholm kan bli den försvarsgeneral vi saknat sedan Timander lade av. Jag tar inte tillbaka det – majestätisk!

Det finns mycket att hylla och en sak som måste lyftas är penalty kill. Det är inga dåliga lirare Skellefteå kastar in i power play men stenhårt jobb, ett otal täckta skott och en tät Mantas gjorde att herrar Lindström, Lindholm och Möller kammade noll.

Efterlysning: John Quenneville! Har någon sett honom? Totalt osynlig i två matcher nu.

Men det bästa till sist: Mantas Armalis! Kändes tät, stabil och med en glödhet plockhandske. Spelade han till sig förstaspaden nu?!