Dåliga andraperioder har tyvärr blivit ett stående inslag för Leksand den här säsongen och trots en stark upphämtning i tredje perioden räckte det inte till några poäng i bortamatchen mot Linköping som hemmalaget vann med 4-3.

Linköping lyckades med något denna lördagseftermiddag de sällan gör, att fylla sin hemmahall. Och det var påtagligt vilken skillnad det gör för taggningen på spelarna då torsdagens sömnpiller mellan samma lag hade bytts mot en tempofylld och intensiv ishockey.

Första perioden var rena rock’n roll-hockeyn där lagen bytte chanser med varandra men där Östgötarna hamnade i förarsätet efter ca fem minuter när Zackrisson misslyckades med att få ut pucken ur zonen och veteranen Junland spelade över till hälften så gamla superlöftet Filip Bystedt som alldeles för ostört kunde skrinna rakt in i slottet och snärta upp pucken i krysset bakom Kaskisuo som vaktade Leksandskassen denna gång.

Linköpings Filip Bystedt efter 1-0.

Foto: Bildbyrån

Leksand lät sig dock inte nedslås utan trummade på bra och skapade flera heta chanser i den första perioden men en kombination av ineffektivitet (som vanligt i power play, exempelvis) och en storspelande Högberg i Linköpings mål gjorde att det bara blev ett mål i öppningsakten men det ska också erkännas att Linköping hade chanser till fler mål.

En defensiv härdsmälta

Leksand fick inleda den andra perioden med Martin Karlsson på botbänken efter en otroligt billig men även fullständigt onödig utvisning i samband med att första perioden tog slut. Det ”penalty killet” klarades av utan minsta problem och jag hann tänka ”bra, nu sätter vi fart framåt”. Och fart framåt blev det, men åt helt fel håll.

Inom loppet av drygt fem effektiva, i dubbel bemärkelse med Linköpingsögon sett, minuter ringde det bakom Kaskisuo tre gånger om. Först slarvade Camper med defensiven där han borde ha täckt upp bakom Bichsel längs sargen och istället kom Costmar och Gallo i ett två mot ett-läge där man måste erkänna att Costmars flippmacka och Gallos direktskott höll riktigt bra kvalitet.

3-0 kom kort senare och det får Ruohomaa ta på sig helt och hållet. Trots ett långt byte och gott om tid att antingen lägga ut pucken eller passa den vidare vände han bakåt och blev av med pucken i egen zon till Broc Little, och det är väl ungefär så fel det kan bli när man möter Linköping. Little serverade Junland ett kalasläge och med en perfekt skymmande spelare precis framför ”Kaz” satt trean i nättaket.

Jonas Junland satte 3-0.

Foto: Bildbyrån

Nu flög hemmalaget fram och fyran lät inte vänta på sig. Craig Schira dansade fram längs blålinjen och med två hemmaspelare som ostört fick parkera framför Kaskisuo satt fyran lika otagbart som målen innan. En målvakt som släpper in tre mål på fem minuter storspelar såklart inte men ”Kaz” fick ärlig talat noll hjälp av sina medspelare i det här skedet av matchen och kan inte lastas för detta ras, utan det här var en defensiv härdsmälta med flera individuella misstag.

Stark forcering men inga poäng

Broc Little i hemmalaget hann ha ytterligare en jättechans innan spelet jämnade ut sig och Leksand äntligen fick något att säga till om, och med drygt två minuter kvar av andra perioden kom chansen att hitta en väg tillbaka då Linköping tilldömdes två utvisningar samtidigt. Det tog dock nästan hela tvåminutaren innan Quenneville hittade nätet men 4-1 inför slutakten gav i alla fall en strimma av hopp.

Efter att Linköping öppnat tredje perioden bäst hittade Ruohomaa upp till Lang på högerkanten och ”Rocket Lang” visade prov på både speed och självförtroende när han bröt in framför mål och snyggt lirkade in 4-2 med drygt 15 minuter kvar på uret.

Lang lirkar in reduceringen till 4-2.

Foto: Bildbyrån

Målet gav Leksand energi och ytterligare en reducering hängde i luften för hemmalaget började se skärrade ut men masarnas forcering kom av sig när Caito drog på sig en utvisning mitt i perioden. Med ca fyra minuter kvar tog Leksand ut Kaskisuo och med tre minuter kvar fick Marek Hrivik äntligen göra sitt första mål för säsongen när han serverades en smörpassning av Ruohomaa som stod bakom mål, och Hrivik kunde ostört trycka in 4-3. Leksand fick dock aldrig någon riktigt het chans till kvittering efter detta trots en hel del tid i offensiv zon med sex utespelare på isen utan det blev noll poäng med hem till Dalarna.

Noterat:

Som jag var inne på i texten kan inte Kaskisuo lastas för målen för han fick bedrövlig hjälp under perioden när Linköping gick ifrån men det går heller inte att komma ifrån att det känns inte lika stabilt när Kaskisuo vaktar kassen istället för Armalis. Känslan är att backarna inte litar på ”Kaz” på samma sätt utan blir passiva och hamnar nästan i knät på målvakten istället för att spela aggressivt försvarsspel.

När jag ändå är inne på defensiven skrev jag på twitter att kapten ”Zacke” inte riktigt går att känna igen hittills denna säsong. Han har sålt sig billigt och blivit bortfintad när han stött på backar vid blålinjen, slarvar ofta med passningsspelet och går inte in i närkamperna på samma sätt som han gjort tidigare säsonger i Leksand.

Jag fick mothugg på twitter av lika inbitna leksingar som jag själv som lyfter fram ”Zackes” betydelse för laget, att han alltid ger allt och framförallt att han tvingats hoppa runt i kedjorna och inte varit center så ofta som är hans naturliga position, och jag köper allt det när det gäller poängproduktionen men bakåt tror jag även vår kapten har högre krav på sig själv än vad han presterat hittills.

Hriviks första mål för säsongen – kan vi hoppas att detta var islossningen?

Oskar Lang har alltid varit bra – Oskar Lang med högt självförtroende är landslagsbra!

Både Kloos och Elvenäs snart tillbaka, kanske redan till den kommande veckans matcher. Välbehövligt! Speciellt Kloos är efterlängtad så vi kan köra Kloos-Ruohomaa-Lang igen som varit vår bästa kedja hittills.

Kors i taket – ett mål i power play! Låt vara att det var spel fem mot tre, mentalt var det nog så viktigt efter sju sorger och åtta bedrövelser i den spelformen.

John Quenneville satte Leksands första power play-mål på en evighet.

Foto: Bildbyrån

Sämst i hela ligan i andraperioden men bäst i slutperioden. Hur förklarar man det? Och framförallt, vad kan man göra åt dessa bedrövliga mellanakter?

Kommande vecka väntar två hemmamatcher, Rögle på torsdag och Växjö på lördag, innan det blir landslagsuppehåll i två veckor. Vi ses i Tegera!