Energin tog slut och säsongen är över

Trots en tidig ledning i ödesmatchen mot Oskarshamn orkade inte ett stukat Leksand hela matchen och vi tvingas konstatera att det blev ett tidigt sommarlov även i år.  

LIF NEWS I SAMARBETE MED KORSTÄPPAN – BOKA DITT BOENDE HÄR

Leksand kom ut hårt och första minuterna var det spel mot ett mål. När Calle Själin pricksköt 1-0 efter tre minuter kändes det som att det kunde bli en rolig kväll, men ack vad fel man kan ha.

Kvitteringen kom alldeles för snabbt för att hemmalaget skulle hinna få momentum och kunna spela på sin ledning, och efter att Oskarshamn tagit över perioden allt mer kom 1-2 psykologiskt tungt i slutminuten av första akten.

Leksand fick ett power play tidigt i den andra perioden och precis innan de två minuterna gått kunde Linus Andersson peta in en retur efter bra förarbete av Lang. Leksand tog nu över spelet ett tag och med god hjälp av publiken kändes det för en stund som att även ett ledningsmål skulle komma och det gjorde det också, men i fel bur.

För mitt i Leksandspressen kontrade Oskarshamns skickliga förstalina och Fredrik Olofsson styrde in Kim Rosdahls fina passning till 2-3. Då återstod mer än halva perioden och det fanns egentligen gott om tid att hinna komma tillbaka men allt eftersom tiden gick såg Leksandsspelarna allt tröttare ut och Oskarshamn kontrollerade matchen.

Tredje perioden började på absolut sämsta tänkbara vis där Jonathan Engström fick fri lejd in mot Leksandsmålet efter att Ahnelöv ramlat i sarghörnet (möjligen en interference) och fri med Kaskisuo lirkade Engström upp pucken i nättaket. 2-4 och nu snackar vi brant uppförsbacke.

Resten av perioden blev mestadels en intensiv press från hemmalaget, och visst skapades en del chanser men få som var riktigt heta, och det är bara att konstatera att den riktiga energin inte fanns där till slut. Via ett mycket uppoffrande försvarsspel och en duktig Tim Juel i mål kunde Oskarshamn hålla undan och är rättvist i kvartsfinal mot serievinnande Rögle.

Säsongen 2021/2022 är därmed dessvärre över för Leksands IF:s del. Ömsom vin och ömsom vatten spelmässigt, en åttondeplats i serien och uttåg i åttondelsfinal kan knappast ses som godkänt med vår spelarbudget och de förväntningar man gick in i säsongen med.

Nu måste en ordentlig analys göras. Lägstanivån måste upp flera snäpp till nästa säsong och för det behöver truppen förstärkas, framför allt på backsidan men också så att vi har två konkurrensdugliga målvakter som tränarna har förtroende för. Och så ber vi en stilla bön att vi får behålla Veronneau och Hrivik…

MATCHENS STJÄRNOR

  1. Calle Själin
    Var så där landslagsbra igen där han dominerade på isen och loggade mycket istid. Stod som vanligt alltid rätt bakåt och även mycket aktiv i offensiven, och satte ett snyggt mål.
  2. Oskar Lang
    ”Langen” har verkligen hittat formen på slutet av säsongen och det händer ofta saker när #14 har pucken. Låg bakom 2-2 där Andersson petade in returen och hade med lite flyt kunnat göra något mål själv också.
  3. Norra stå
    Publiken i Tegera i allmänhet, och Norra Stå i synnerhet, får också en stjärna. Kanske egentligen mer för insatsen i måndagens match då man utan tvekan var en starkt bidragande orsak till att spelarna fick ny energi och kunde vända matchen men stundtals under tisdagens match var det också rejäl ljudvolym. Ett extra plus för att så många stannade kvar och sjöng långt efter slutsignalen, och på så sätt visade sin kärlek för Leksands IF trots den tunga sortin.

NOTERAT

Blir Hellkvist kvar?
Björn Hellkvist traskade med tunga steg över isen i Tegera efter matchen och tackade klacken på Norra. Jag har skrivit om det tidigare och min känsla har snarare förstärkts sedan dess, det här kändes som ett farväl och jag tror inte att Hellkvist tränar Leksands IF nästa säsong. Jag vill dock betona att jag har varken hört konkreta rykten eller annat utan det handlar helt om magkänsla, men Hellkvists 100-procentiga engagemang som inte gick att ta miste på förra säsongen finns inte kvar längre.

Oavsett om min känsla med Björn stämmer eller inte måste Fredrik Hallberg ersättas som backcoach och där sägs Pär Styf, senast i Malmö, vara hetaste spåret.

Avbräcken blev för tunga

Det är bara att konstatera att trots att vår forwardsuppsättning är bred märktes det alltför väl att vår bästa målskytt (Max) och kapten (Zacke) var borta i säsongens viktigaste match. Utan Max kändes vi plötsligt helt ofarliga vid spelvändningar och utan Zacke fanns det få energispelare kvar som kunde gå i bräschen och visa vägen.

Silly season

Sommarlovet kom alldeles för tidigt men efter att vi slickat såren ett tag kommer vi så småningom börja intressera oss alltmer för vilka av alla rykten om spelare på väg till Leksand som verkligen stämmer. Djurgårdens målvakt Armalis sägs ju vara klar och att Brage därmed försvinner känns givet. ”Tjommes” högsta prio torde ligga på att förstärka backsidan och frågan är om nedmonteringen av KHL innebär att det öppnas en helt annan marknad av spelare? Blir så fallet vill nog ”Tjomme” vara med och hugga.

Matchfakta

Leksand–Oskarshamn 2–4 (1–2, 1–1, 0–1)

Första perioden: 1–0 (03.07) Calle Själin (J Kloos), 1–1 (05.11) Kim Rosdahl (F Olofsson, P Karlkvist), 1–2 (19.16) Philip Samuelsson (R Norell, K Rosdahl).

Andra perioden: 2–2 (23.34) Linus Andersson (O Lang) spel 5 mot 4, 2–3 (27.44) Fredrik Olofsson (K Rosdahl, D Quenneville).

Tredje perioden: 2–4 (41.09) Jonas Engström (T Zohorna).

Utvisningar: LIF: 2×2. OIK: 2×2.

Skott: 39–28 (15–12, 12–10, 12–6).

Domare: Mikael Holm, Johan Nordlöf.

Publik: 6 059.