Lang: ”Jag kom knappt ur sängen”

Alla har någon gång hört berättelsen om hur David tar sig an jätten Goliat, en historia som används som en beskrivning när en underdog står inför ett möte med någon som anses överlägsen. Det vedertagna synsättet är att David och Goliat är två olika parter, men i Leksand har vi faktiskt en kombination av de två.

Oskar Lang må vara ligans kortaste spelare, men varje gång han kliver ut på isen har han den här säsongen visat att han trots det är den största liraren. På de tio inledande matcherna har han stått för 15 poäng, genom fyra mål och elva assist. Jag träffade honom i Tegera Arena för att prata om inledningen av säsongen, men vi började med hur det kommer sig att han hamnade i Leksand när det var dags för hockeygym.
– Jag hade väl tre-fyra alternativ. Jag känner Jacob de la Rose, så jag pratade med honom och han hade bara gott att säga. Dessutom skulle Jacob Thor, som jag också känner, flytta hit och det kändes bra. Jag var lite nojig för att flytta hemifrån som 15-åring, men det gick lättare när man hade en kompis med sig, berättar Arvika-fostrade Lang.

Väl i Leksand utmärkte sig Oskar i juniorlagen och fick som 18-åring chansen i SHL säsongen 14/15. Den säsongen slutade med degradering till Hockeyallsvenskan och det var nog många som hade imponerats av Langs framträdanden i högsta serien och såg framför sig hur han skulle kunna ta nästa steg i Allsvenskan. Så blev det inte. Säsongen efter blev istället halverad för forwarden, då en infektion i nacken höll honom borta från spel större delen av säsongen.
– Det tog lång tid att få reda på vad det var, det kändes som en värre version av nackspärr som höll på i två veckor. Jag kom knappt ur sängen. Sen när det släppte så sa de åt mig att vila längre i alla fall som säkerhetsåtgärd. Får man en tackling och nacken inte är helt hundra kan det bli mycket värre.

Han kom dock tillbaka efter jul och fick vara med på den resa som aldrig kommer glömmas bort av LIF-supportrarna. Säsongen avslutades som bekant med att Brock Montpetit snodde pucken av Modos Otso Rantakari och såg till att fullborda det största hockeymiraklet sedan USA tog OS-guld i Lake Placid 1980. Det var också de känslor som Oskar upplevde då som fick honom att först av alla förlänga sitt kontrakt med Leksand när man våren därpå återigen blev en HockeyAllsvensk klubb.
– Då kände jag verkligen att det var så jäkla surt att åka ur och jag ville ha revansch direkt. Den här känslan som jag hade när vi gick upp, den var helt fantastisk och den vill jag ha tillbaka. Det motiverade mig att skriva på igen. Jag hann inte ens lyssna efter något annat för att jag skrev på så snabbt.

Vi var nog många som jublade högt över det snabba beskedet och det faktum att han inte hann lyssna efter erbjudanden från SHL den våren. Oskar hade efter en svag höst kommit igång ordentligt under våren och visat att han besitter det som krävs för att spela i högsta serien. Därför hade han också höga förväntningar på sig inför hösten, av såväl supportrar som sig själv.
– Ja, så var det. Det kändes som att jag gjorde det ganska bra i SHL och att jag nu skulle få en större roll i HockeyAllsvenskan, så nog satte jag höga förväntningar på mig själv.
Men säsongen blev inte som varken supportrarna eller han själv väntat sig. Oskar gjorde 20 poäng på 44 matcher och säsongen slutade med ett ännu ett förlorat kval mot Mora. Den här säsongen är bara 11 matcher gammal och han är redan bara fyra poäng efter fjolårsnoteringen.
– Jag var lite för mycket upp och ner förra säsongen, jag är jämnare nu. Jag håller en högre nivå varje match.

Oskar själv har svårt att sätta fingret på vad som gjort att han den här säsongen fått denna flygande start. En av anledningarna han själv lyfter fram är dock försäsongsträningen tillsammans med nya fystränaren Jesper Gillerås.
– Jag har alltid tränat hårt varje försäsong, men det har varit lite annorlunda träning nu med mer explosivitet. Lite mer mångsidig träning, där man får med allt med rörlighet och sådana grejer.
En annan anledning kan vara att han den här säsongen har fått spela in sig tillsammans med sina kedjekamrater, till skillnad från i fjol då det roterades mycket i formationerna.
– Ja, man måste ju få spela ihop under en längre tid. Det är klart det blir bättre, man lär ju känna varandra på isen och vet var man har varandra.

Vi pratar om hur viktigt självförtroendet är för en hockeyspelare och hur de avspeglar sig i statistiken. Jag kommer att tänka på detta eviga tjat, som jag själv är en del av genom bland annat i inledningen av den här texten, om hans längd och om det påverkar hans självförtroende på något sätt.
– Jag ser det som en fördel, jag har ju andra grejer med snabbhet och är kvick i vändningarna. Det är ju svårt att få tag i mig, så jag ser det definitivt som en fördel. Det har jag alltid gjort. När jag till exempel ser en stor spelare blir jag inte rädd, utan jag tänker mer på att han är stor och seg.
Så du tröttnar inte på att få höra om din längd så fort du gör något bra?
– Jag kan inte störa mig på det. Jag är ju kort och kan inte göra någonting åt det, haha.

Avslutningsvis lämnar vi Oskars succéinledning och pratar istället om hur man som lag inlett säsongen. Oskars syn på ämnet överensstämmer ganska väl med den som jag tror de flesta blåvita har så här långt.
– Det har varit upp och ner. Nu på slutet har det varit bra. Vissa matcher har vi varit långt ifrån där vi ska vara. Vi måste upp några nivåer om vi ska ta klivet upp.
Leif Carlsson sa i en intervju med Siljan News att laget har tränat väldigt hårt under hösten för att vara förberedda när man nu kliver in i en tuff matchperiod under november och framåt. Ett upplägg som uppskattas av Lang.
– Ja, vi har kört på ganska bra och försäsongen var hård med mycket skridskor och fysträning. Jag tycker det är bra att man har det att gå på, för nu känner man att det bara blir lättare och lättare.

I går stod den lilla giganten för ännu en poäng när Karlskrona besegrades med 7-4. Frågan är inte om Oskar kommer spela SHL nästa säsong, utan frågan är bara med vilket lag.