Innan jag kommer till någon slags poäng så vill jag poängtera begreppet “hålla två tankar i huvudet samtidigt”. Du kan kritisera något men fortfarande anse att det är vitalt. Du kan kritisera domare samtidigt som du förstår att domarna är viktiga.  

Så nu är det överstökat och ingen är sårad. Skönt.  

Med det sagt. 

Jag är en av de som är så förbannat trött på kritiken mot domarna. Den är ofta rätt dålig formulerad, baserad på känslor och bidrar egentligen inget alls i debatten. 

 Men jag är minst lika förbannat trött på de som vill linda in domarna i silke, fylla domarrummet med bomull och gemensamt sjunga Kumbaya. Känslor är hockeyn, utan den så har vi bara en produkt. 

Men hur ska vi gå tillväga då? Vad är den berömda kompromissen i den här soppan? 

Det ska jag berätta.  

Men först: C More MÅSTE inse sin makt i det hela. Att lägga ut klipp på sociala medier med texter så som “publiken reagerar starkt efter den här situationen” där det uppenbart är en tveksam domarinsats göder pöbeln något brutalt. C More gör allt för att piska upp stämningen för lite klick och det är så jävla tjuvaktigt. De vet exakt vad de gör och det gör mig oheligt irriterad. Domarnas arbetsmiljö påverkas av hur C More väljer att framställa den. Att de gör något inslag där de träffar en domare och ger dem en klapp på axeln betyder inte ett skit. Ett rätt förändrar inte tusen fel.

En av Sveriges kanske vettigaste lokalsportjournalister, David Hellsing beskrev det väldigt utförligt i en krönika för Nerikes Allehanda. Jag vill gå så långt och säga att det är måsteläsning för att ha någon slags trovärdighet i frågan. Läs den.

I det senaste avsnittet av podcasten Dalarnas Stolthet konstaterade den eminenta Rasmus Näsman det väldigt krasst: Domarna dömer efter regelboken, så enkelt är det. Den är tyvärr upplagd på så sätt att det blir svart och vit i bedömningarna. Avsnittet handlade om situationer från den senaste matchen mellan Leksand och Linköping, där det fanns… ja, bedömningar som man kan ställa sig frågande inför.

Håll någon jäkla nivå på det

I ämnet finns det också en väldigt välskriven C-uppsats där domarna ger sin bild av hur de upplever media. Domarna upplever att de enbart får medialtid när de har begått misstag under matcher och sällan vid goda prestationer. Klart som korvspad att domarna hamnar i ett otroligt tufft läge och får utstå en orimlig shit storm. Host host, C More.

Det som jag tror är viktigast för att hålla ner denna trötta bajskastning är att ha två tankar i huvudet samtidigt. Domarna kommer ibland vara helt värdelösa, resten av tiden kommer de inte vara det. Precis som du, jag, spelarna, publiken, livet. Du får kritisera domarna så klart, men håll någon jäkla nivå på det. Peta in lite substans och rimlighet i kritiken.

Vad kan vi som faktiskt bryr oss om hockeyn göra då? Kan vi påverka?

Klart vi kan.

Vi kan engagera oss demokratiskt i processen som faktiskt gäller när det kommer till regelboken. Vi kan begära ett rejält omtag. Skicka in motioner till hockeyförbundet, organisera oss och berätta vad för hockey vi vill se i Sverige. För vem är hockeyn till för om inte för oss supportrar? Det är kanske på tiden att vi tar tillbaka sporten som vi en gång älskade.

 Där har vi makt som vi inte utnyttjar.