Besök i bottenträsket – slutade med torsk

Blåstället på och Hrivik ut på flanken. Men vad hjälpte det. Det bidde ytterligare en torsk mot ett bottenlag.

LIF NEWS I SAMARBETE MED KORSTÄPPAN – BOKA DITT BOENDE HÄR

Innan matchen twittrade jag att det kanske inte vore så pjåkigt att testa Hrivik bredvid Ruohomaa och sagt och gjort.

Siljan News Rasmus Näsman – som har betydligt bättre koll än undertecknad – poängterade att det måste vara en och annan på den talangscoutstäta läktarsektionen som var besviken när de såg att Jonathan Lekkerimäki saknades i bortalaget.

Något som även undertecknad – med sin bristande hockeykunskap – kunde notera var att Linus Andersson var mer taggad än någonsin förr. Åtminstone i första perioden.

Man gillar ju suset så fort nån i Leksand vinner pucken och Veronneau börjar trampa. Men ibland blir väl
också lagkompisarna lite vääääl optimistiska i sina djupledspassningar. Vi bjöds dock på en småspännande åkduell med Veronneau från ena hållet och DIF-keepern Salak från andra som den sistnämnde tyvärr vann.

Förstaperren kan väl sammanfattas som så att Djurgården var ganska ofarliga och Leksand väldigt ofarliga.

Och att Dick Axelsson hade behövt allt Carter Ashton har och Carter Ashton hade verkligen behövt allt Dick Axelsson har.

****
Lite hetsig andraperiod där Tim Söderlund körde en megaboarding på Lian Bischel men bara fick två minuter medan vår unge schweizare fick utgå. I det efterföljande power play-spelet snurrade Leksand upp Djurgården och gjorde 1-0 efter att kollega och vän Martin Söderek likt en hockeyns Leif GW Persson förutspådde det hela med ett avmätt ”nu småller det” 10 sekunder innan det small.

Djurgårdsbacken Schilling var så väck att Douglas Murrays försvarsinsats mot Filip Forsberg och Jacob de la Rose hösten 2012 framstår som weltklasse.

Något som inte var vidare weltklasse var försvars- och målvaktsarbetet (?) vid Djurgårdens kvittering som gjordes av ligans minst kända spelare. Djurgårdens ledningsmål gjordes av en kändare spelare. Klass av Sörensen mot inte så klass av Leksands försvarsspel och vips var ledningen borta och innan jag hann sätta punkt för den här meningen hade Nicklas Bergfors vispat in 3-1.

Innan 40 minuter gått hade ”Zacke” reducerat efter att pucken gått rakt upp i luften och vår kära kapten klappat till på volley.

Annat kul att notera i andraperren var att 17-årige Anton Johansson (son till en viss sportchef) fick göra SHL-debut. Och detta med bravur. Tunn som en sticka men skridskoåkning som någon som är grym på att åka skridskor.

****
Tredje perioden var ett uddlöst Leksand som försökte få till någon form av forcering men misslyckades kapitalt. Djurgården spelade safe, smart och Dick Axelsson lyckades lura med sig Veronneau ut i utvisningsbåset så att Eric Gelinas kunde pricka in 4-2 bakom Kaskisuo i spel fyra mot fyra. Ett skott som båten kanske borde haft men men, det händer även den bäste.

Symbolik deluxe med fyra minuter kvar och Leksand tog ut målisen för att trycka på. Zackes klubba gick av vid skottförsök och sen var vi för många på banan. Sista fyra blev således en dans på rosor för 08:orna.

Summa summarum inte så mycket positivt, en del negativt och känslan är väl rätt uppgiven istället för förbannad.

Men på lördag är det fullsatt, då ska tårarna rinna i Karlstad.