Säsongens bästa insats gav tre poäng

Den första perioden inleddes av ett böljande spel, där båda lagen lyckades skapa varsin halvchans innan Leksand faktiskt tog tag spelet och styrde matchbilden på ett sätt jag inte sett på länge. Man tog sig igenom mittzon enkelt och kunde gång på gång dra isär gästernas försvar. Väl i offensiv zon fick vi se prov på kreativitet, någonting som saknats i stort sett hela säsongen. Det gav också utdelning, då Wayne Karlberg hittade in framför mål med en passning som Linus Persson förvaltade. LIF gick således ut till matchens första paus med en ledning som mycket väl kunde varit större än 1-0.

Inför den andra var förhoppningen att man skulle fortsätta i samma stil, för visst har vi sett laget spela bra hockey stundtals, men man har sannerligen haft problem med att hålla det över 60 minuter. Förhoppningarna infriades, då Leksand fortsatte dominera spelet på exakt samma sätt som i första. Andra perioden är snudd på än bättre, bortsett från ett par minuter i mitten av perioden då BIK tillåts skapa ett par chanser där Arntzen fick visa upp sig. Innan dess hade hemmalaget dessutom utökat sin ledning efter en snabb och mycket elegant spelvändning som Kolan förvaltade genom ett avslut som fått Lasse Granqvist att utbrista allt annat än; ”Ja-men-så-ska-man-ju-göra”. Potentiellt det lösaste målskottet någonsin i Tegera Arena, men vad gör det?

Att BIK fick inleda den avslutande perioden i powerplay kändes som deras sista chans att ta sig in i matchen, en man försakade då spelet i numerärt överläge resulterade i noll skott på mål. Istället kunde Oskar Lang sätta 3-0 direkt efter.

Arntzens nolla skulle dock spricka, efter det att ett bökigt byte öppnade upp LIF-zonen för gästerna. Arntzen stod för en fin räddning i förstaläget, men kunde inte stå emot returen.

Innan slutsignalen hann Kolan med att göra sitt andra för kvällen (det skottet var betydligt hårdare) och Rundqvist sitt femte för säsongen. Slutsiffrorna 5-1 känns nästan lite i underkant.


Förmodligen den bästa matchen den här säsongen sett över 60 minuter. Som jag redan skrivit så fick vi se en helt annan kreativitet i anfallsspelet och man lyckades dra isär Karlskoga i uppspelen på ett helt annat sätt än vi är vana vid. Tidigare känns det som att fokus legat på att spela så rakt som möjligt, att vi blivit väldigt lättstoppade i uppspelsförsöken. Med mina allt annat än hockeyexpertiga ögon ser det ut som att vi idag är tightare mellan lagdelarna i just uppspelsfasen. Tidigare har forwards ofta dragit iväg så fort vi fått puck-kontroll i egen zon. Idag kommer man ner djupare och förstapassen blir därför inte lika chansartad.

*

Jag har länge velat se Karlberg högre upp i hierarkin, och idag visade han verkligen att han hör hemma i en toppkedja. Han är en av få som kan matcha Langens fart och är dessutom skicklig med puck, har ett bra spelsinne och kan göra mål. Lang, Mackan och Persson var planens bästa formation. Lang lämnade isen med ett mål och två assist, Persson med ett mål och en assist och Karlberg med två assist.

*

Calle Själin. Är vi säkra på att han verkligen varit borta från spel drygt fem månader? Herregud så bra han är.

*

Nu ska jag gå hem från arenan och för första gången den här säsongen känner jag mig nöjd när jag gör det. Riktigt nöjd.