Hedbom: ”Man måste våga”

Andreas Hedbom har i 18 år jobbat för Monark Exercise i Vansbro och har sedan 2013 varit ordförande för Leksands IF:s ideella styrelse. Den 31 januari tar han över rollen som klubbens vd.
– Det är det finaste jobbet man kan ha i hockeysverige om du frågar mig, säger han när vi träffar honom i Tegera Arena.

Vägen till tjänsten som Leksands IF:s vd har varken varit spikrak eller självklar för Andreas Hedbom som växte upp i Sala. Det har varit tillfälligheter som tagit honom från Silvergruvan upp till först och främst Dalarna och sedan även Leksand.
– När jag var 29 år jobbade jag i Uppsala och då ringde man från Vansbro och sa att de hade ett företag som de ville att jag skulle jobba för. Jag och frun sa då att vi skulle ta två-tre år häruppe, men nu har vi varit här i 18, haha.
Så jobbet tog honom över länsgränsen från Västmanland till Dalarna, men hur föll då valet på just Leksand?
– Min fru är från Djurås och har släkt lite överallt i Dalarna. Leksand var då strategiskt bra för att ha nära till alla. Vi trivs jättebra. Vi hade inte varit kvar så här länge om vi inte gjorde det.

Något som är rimligt att anta är att Andreas som yngre höll på LIF, då Sala är ett stort Leksandsfäste. Men inte heller där fanns det på förhand någon koppling till klubben.
– Mitt engagemang för Leksands IF kom när vi flyttade hit och det kommer helt ur att jag ser hur viktig klubben är för bygden. Vi vet ibland inte hur bra vi har det i Leksand tack vare hockeyn. Det gagnar våra affärer, restauranger, hotell och skola. Det är en stor bit i vårt samhälle som vi måste vara rädda om.

Vi pratar om det nya uppdraget som väntar efter årsskiftet och hur omställningen ska bli. Det är tydligt att det på vissa sätt är vemodigt för honom att lämna en arbetsplats han haft under så lång tid, men det är också tydligt att han känner en stolthet över att få, vad han själv kallar, det finaste jobbet i hockeysverige. Jag är beredd att hålla med honom om att det är ett av de finaste, men kanske också det mest utsatta. En ganska stor omställning från tryggheten i Vansbro.
– Jo, men så är det ju och det får man vara beredd på. Ibland måste man våga litegrann för att komma någonstans, och det var det som gjorde att jag ville köra.

För några dagar sedan publicerade DT en intervju med Magnus Proos, som just nu är tillförordnande VD. Där pratar Magnus bland annat om de starka siffror som klubbens säljavdelning stått för den senaste tiden. Jag själv är inte lika imponerad, även om de gillar att svänga sig med ordet rekord. Därför undrar jag hur Andreas tror att man måste jobba för att inte bara slå rekord, utan faktiskt nå upp till den potential som klubbens varumärke besitter.
– Det jag vill göra när jag börjar 31 januari är att jag vill sätta mig in i alla grejer. Jag har aldrig jobbat här i huset på en operativ nivå, så det kan vara farligt att redan nu säga; ”så här ska vi göra”. Man måste sätta sig in i grejerna ordentligt och sen se potentialen och då hitta en plan för hur vi ska gå tillväga. Det är så jag jobbat tidigare i alla fall.

Som den SHL-motståndare jag är kan jag inte heller låta vår pratstund ta slut utan att fråga Andreas om hur hans syn på svensk hockey är och framför allt: hur vill han att den ska se ut i framtiden.
– Jag tycker så här: Leksands IF är medlemsägt och det ska vi slå vakt om. Vi måste höra runt med alla våra intressenter och höra vad de tycker. Vi måste vara väldigt lyhörda helt enkelt. Sen känner jag, utan att vara 100% insatt, att vi måste driva en öppen dialog om ämnet. Jag passar dock lite på frågan hur jag vill ha det just nu, för det är viktigt att det blir bra och då måste man tänka igenom det både en och två gånger.