Det handlar inte om fyra förluster

Efter fyra raka förluster är det många som börjat ifrågasätta tränaren Leffe Carlssons arbete och jag är en av dem. Samtidigt ser jag många som i sin tur ifrågasätter oss supportrar som vågar kritisera och som vågar ställa frågor angående just detta. Därför känner jag mig tvungen att komma med ett klargörande.

De kommentarer jag sett flitigast i diverse facebook-grupper och på vissa forum är ”det är bara fyra förluster, det vänder snart”, ”vi kan inte vinna alla matcher”, ”vi låg trea nyss, då gnällde ni inte” och ”att sparka tränaren löser ingenting”.

Det man måste förstå är att det här är större än de fyra senaste förlusterna. Det är inte matcherna mot Pantern, SSK, VIK och Tingsryd det här handlar om. Ja, vi låg trea inför de här fyra matcherna, men det är för mig en större skräll än att vi gått poänglösa sedan dess. För handen på hjärtat, har ni sett Leksands IF göra en riktigt bra match den här säsongen? Jag har inte gjort det. Visst finns det moment och sekvenser i matcherna där man når den nivå man bör ligga på, men sett över 60 minuter tror jag inte LIF-lägret kan säga att de spelat på toppen av sin förmåga en enda gång. Att man tog 40 poäng på de 20 första matcherna får ses som maxutdelning sett till prestation och detta är något som jag anser har förblindat en stor del av supportrarna.

Det som gör situationen än mer oroväckande är att det såg precis likadant ut under Leifs ledning i fjol, vilket betyder att han på över ett års tid egentligen inte lyckats skapa någon som helst förändring. Rasmus Näsman på Siljan News har idag skrivit en krönika där han belyser avsaknaden av glädje i spelartruppen, något jag också reagerat på. Det handlar inte heller om de fyra senaste matcherna, utan något jag noterade redan efter jul förra säsongen. Trots att resultatet många gånger gått lagets väg har spelarna knappast utstrålat glädje under vare sig matcher eller på träningar. Detta är en varningsklocka om något. När man träffar spelare så utstrålar de inte revanschlust (med några få undantag), utan man får snarare en känsla av uppgivenhet. De säger att allt är bra och att man bara behöver jobba hårdare, men hela kroppsspråket säger något annat. Det känns inte som att man tror på det man håller på med helt enkelt och om inte det är att tappa ett omklädningsrum så vet jag inte vad som är det.

Så, det här är större än några uteblivna segrar. Min åsikt hade varit densamma även om man besegrat Tingsryd i fredags och kommer vara densamma även om man skulle ta tre poäng mot Karlskoga i eftermiddag. Det krävs betydligt fler förändringar än i poängkolumnen för att min pendel ska svänga åt Leffes håll.