LEKSAND. Viktor Mårtensson har inte direkt gjort sin karriär utifrån att vara en målmaskin. Men mot Björlöven satte han hyperviktiga 2-2. LIFnews ryckte tag i honom efter 4-2-segern för att ta reda på om det finns ännu fler mål att ta fram.
Viktor Mårtensson har, förutom att kryckat runt framför Norra stå, redan pratat med typ varenda journalist i hela Tegera arena innan han kommer utjoggandes från omklädningsrummet med sikte på LIFnews reporter. Han skiner som en sol och undrar om det är okej att köra intervjun i bar överkropp.
– Det är väl ingen video? säger han och flinar.
Det bor en målskytt i den här kroppen eller?
– Äh, jag vet inte… Jag vet inte riktigt. Det är skitkul att få göra mål. Jag gjorde mycket mål när jag var yngre men det gjorde väl alla som spelar i den här serien. Sen har man väl hållt sig till sin grej och roll lite grann. Men det är absolut kul när man lyckas göra mål, det är grymt, säger Viktor innan han lyfter fram en gammal lagkamrats peptalk.
– Jag har ju min psykologiska coach i Jens Bergenström som jag pratar mycket med och han säger det att ”Viktor, du kan göra mål!”. Så han har fått mig att tro lite mer och har hjälpt mig mycket på den fronten, vad gäller att tro på det. Jag vet inte men jag har kanske inte trott på mig själv så mycket förut, på det sättet.
– Men det går ju. Det går ju! Tar man sig till mål och skjuter och siktar in sig på det, då kan till och med jag göra mål. Så det är att fortsätta tänka så utan att glömma min roll.
Johan Porsberger, som Viktor strax innan mulatt med en hamburgare, går förbi och smackar till honom på rumpan. Samme Porsberger som en kvart tidigare sagt till LIFnews att Mårtensson har tio mål till i sig i år.
– Genom de åren jag spelat i allsvenskan så tror jag att jag snittat fem poäng. Tio poäng då kanske, då är jag uppe i 13 tror jag… det innebär att jag ska dubbla och lite till? Ja, det vore ju fantastiskt kul så ja, det låter som ett bra mål så jag får ta det och försöka sikta på det.
Har du för mycket accepterat den roll du haft, som inte innehållit att göra mål?
– Jo, jag tror det. Jag har lagt mycket tankar åt att bara tacklas, stöka och bråka och sådär. Men vi blir väl äldre allihop och man har väl mognat lite i skallen kanske. Nu säger jag inte att jag är någon målskytt för det men bara tanken att skjuter man så kan man lyckas göra mål. Jag vet inte riktigt om jag haft det förut på samma sätt. Jag har nog fattat det lite mer nu och har ju skjutit lite mer i år än vad jag gjort tidigare. Jag har vågat tagit skotten.
Du hade ju en schyst handledare här för några matcher sen också. Riktigt sniper-avslut.
– Ja, det var kul, absolut! Det är så fruktansvärt kul att göra mål.
Berätta om hur du uppfattade målet nu mot Löven.
– Norberg la ut den till ”Foppa” och när han blev pinchad där, i hög ficka… eller ja, när han fick den på blålinjen där ute vid sargen och deras backar står på honom. Då hade jag sagt det till honom att putta pucken bakom backen där så kommer jag smita förbi honom och förmodligen vara först på den, om jag hinner. Så när han fick den och blev lite stillastående så tänkte jag att då drar jag snett diagonalt över planen och så puttade han fram den så jag kom med bra fart bakom backen. Så kände jag att jag har bra fart här, jag kan trycka mig in framför deras spelare, så då lyckades jag göra det.
Det såg ut som att du aldrig ville sluta fira målet?
– Nej, det var ju så jädra viktigt skede av matchen kände jag. Vi låg under med 2-1 och det började dra ihop sig. Då känner man viss press att vi måste få in puckjäveln och så lyckas jag bryta in och göra det målet som är så viktigt. Jag kunde inte sluta fira där ett tag. Sen sitter 3-2 också och fy fan vad härlig känsla alltså, magiskt!
