Kontakta oss

Målvakter, snipers och den sjätte utespelaren

Per Karlsson

Målvakter, snipers och den sjätte utespelaren

Leksands IF har senaste veckan gjort en Modo. Eller en halv sådan, eftersom man till skillnad från Modos VD inte skrivit på hemsidan och vädjat om att supportrarna ska komma på hemmamatcherna utan gjort det under livesändningarna, som inte når ut lika bra som en text.

Skälet till att både Modo och Leksand gör detta är inte främst för att man vill ha festligare inramning under matcherna. Inte ens för att spelarna ska känna ett större stöd. Främsta skälet är istället ekonomin och stark oro för framtiden.

För Modo – som i våras hade turen att möta Vita Hästen istället för Malmö – måste det nog sägas vara lite av ett lyxproblem jämfört med Leksand. Kom igen, Modo, när ni spelar i HockeyAllsvenskan. Kom igen när ni ligger i botten där och inte i SHL. I Leksand går marginalpubliken på SHL-matcher alldeles oavsett tabellposition. Det är värre med HockeyAllsvenskan. I synnerhet när man har ett helt nytt lag som supportrarna ännu inte hunnit identifiera sig med. Eller tagit till sitt hjärta på grund av att spelarna inte ger supportrarna segrar.

Nästan försynt har LIF vädjat i livesändningarna, trots att läget är så allvarligt. Enligt uppgift allvarligare än klubben kommunicerar utåt. Först var det nye ordföranden Åke Norström, sedan Patric Skoglund och controllern Magnus Proos. Man kan tycka att det vore lämpligare med en text på hemsidan. Men man kanske inte har någon som kan formulera sig tillräckligt väl i skrift (och här krävs något mer än de gamla vanliga flosklerna). Eller så inser man helt enkelt att det bara skulle bli avhånat i de livliga kommentarsfälten på klubbens officiella Facebook-sida. ”Ni kan ju börja med att vinna matcherna”, liksom. Eller ”Ni kan ju börja med att sparka Jobs/spelare/Kruse/styrelsen”. Alternativt ”Avgå alla”.

I sympatiske Åke Norströms fall vore det en orättvis uppmaning, eftersom han sägs lägga ner ett oerhört arbete på att vända skutan rätt. Ordföranden kämpar heroiskt för att klubben ska klara likviditeten.

Kämpar gör också spelarna på isen. Ingen ska tro annat. Dessutom har man länge spelat betydligt bättre än i början av serien. Men det är inte helt lätt när man i laget saknar helt pålitliga målvakter och ett antal forwards som har dokumenterad förmåga att omsätta chanser i mål. Det måste kännas tröstlöst när krigandet ger så dåligt betalt, när man nästan aldrig får något gratis.

Man brukar säga att ett lag ska byggas bakifrån. Det borde rimligen börja med målvakterna. Att man försäkrar sig om att åtminstone en av dessa är dokumenterat pålitlig. Som exempelvis Johan Honken Holmqvist, vilken i våras förde samtal med LIF. Men det blev inget. Dels beroende på oenighet gällande lön (LIF tycker tydligen inte det är värt att prioritera den så viktiga målvaktsposten), och dels för att Honken ville pendla mellan Leksand och familjen i Gävle. Något som inte var förenligt med sportchef Tore Jobs syn på hur det ska vara i Leksand. Alla ska bo på orten, alla ska ständigt vara tillgängliga, alla ska ingå i en enda mysig och utvecklande LIF-gemenskap. I Leksand växer osäkra målvakter ut till spöken för motståndarna, i Leksand blir brunkare snipers, i Leksand erbjuds bästa utbildning för både seniorer och juniorer. Har Jobs och LIF intalat sig.

Det bästa är nog trots allt att bygga ett lag från bägge ändarna samtidigt. Både bakifrån och i andra änden. En pålitlig målvakt och några naturliga målskyttar. Först därefter fyller man på med övriga spelartyper. Inte som i säsongens Leksand där bara de sistnämnda finns. Inga pålitliga målvakter och som vanligt i LIF inga snipers i forwardsbesättningen.

Behovet av en ny målvakt och några produktiva forwards är stort – och ännu större är behovet av den där sjätte utespelaren som utgörs av publiken. Det är trots allt den sjätte utespelaren som i många år varit LIF:s bästa. På något sätt måste publiken förmås att återvända. Antingen genom att LIF vinner en svit av matcher och börjar klättra i tabellen. Eller att supportrarna inser att det är de som är Leksands IF, inte spelare och ledning som kommer och går.

I slutändan är det alltid vi supportrar som månar mest om den här klubben, är trognast och har den djupaste kärleken.

 

Fortsätt läsa
Du kanske gillar...
4 Kommentarer
  • Åhlberg

    Bra skrivet, men faktum kvarstår att samtliga andra lag har minst 2 notoriska målskyttar och det har inte LIF i dagsläget och då är risken stor att det blir degradering…Lif har lagt stora summor på backbesättningen och ett gäng brunkare. Men brunkarjobbet kan en del junisar göra för billigare pengar. En bra styrelse och sportchef kan erkänna sina misstag men det har man inte gjort i LIF ännu. En bra styrelse och sportchef kan konsten ätt ändra sig under en säsong när det är som svårast och ej vara fastlåst i sitt gamla synsätt. Ut med L.Eriksson och Bryggman och T.Eriksson och in med 2 klass snipers omgående. Och börja täcka skott kära brunkarspelare. Tror att Almtuna täckte 15 skott mot LIF och LIF inget täckt skott. Sluta dalta med spelarna som ej gör jobbet eller inte gör poäng nu.

  • Ronnie Storm

    För att få bra ekonomi behövs att man vinner matcher! För då kommer den del av publiken som är medgångs supportrar och den delen behövs! Steg ett för Jobs och Kruse är att förstärka truppen omedelbart ! För får vi det att vända så kommer publiken och Kruse och Jobs kan börja räkna slantar ! För att vinna nått måste man våga sattsa tänk på de Kruse och Jobs

  • Peter Jacobsson

    Vad jag förstått så finns det inte pengar i klubben att värva för, eller har jag fattat fel? Pengar från SHL som man hoppats på har frusit inne. Jobs ska väck, det är hans värvningar som står på isen nu. Och vi ser ju vad dom går för. Jobs kan ta med sig Kruse. För jag håller Kruse + Appelgren som ansvariga för att LIF fick lämna SHL.

  • Sten Åkesson

    Banta organisationen runt laget och frigör kapital till spelarköp. Bort med Kruse och kanske även Jobs.

Mer i Per Karlsson

Senast

Till toppen