Enligt uppgifter i Dalarnas tidningar, som brukar ha god koll på Leksands IF, står det nu klart att Sven Rosén, Håkan Östlund och Bertil Daniels nu har gjort sitt i Leksand. Daniels lämnar den ideella föreningen och Rosen och Östlund lämnar aktiebolaget (där hockeyverksamheten bedrivs), om uppgifterna stämmer.
Den enda som har uttalat sig om det är Rosén och han menar att han har hoppat av. Det kan inte kommenteras bättre än vad Emil Nilsén gjorde i sin blogg på DT.se: Att hoppa av i det läget är lite som att säga ”jag skulle ändå gå hem nu” när man blir utkastad från krogen.
Att just dessa tre herrar nu får lämna sina platser är mycket, mycket logiskt. Av dem som är kvar i styrelsen, är det dessa tre som en gång var med och stod på barrikaderna för januarivärvningar och huvudlösa kortsiktiga satsningar, som sedermera ledde till att föreningen nästan gick i konkurs. Detta skadade givetvis föreningen oerhört och är den värsta kris den någonsin genomgått hittills. Tack och lov ställde supportrar, sponsorer och fordringsägare upp den gången, vilket räddade Leksand.
Dessa tre kompisar har sedan varit delaktiga i den nya svångremssatsningen, där man istället drog utgiftsminimerandet till sin spets. Det ledde till att man brände ett av de bästa lägena i modern tid att skapa intäkter, tack vare avancemanget till SHL, p g a medveten underbemanning. Dessutom tycks man ha gjort vad man kan för att bränna ytterligare ett års försäljning eftersom man stått utan vd under den viktigaste försäljningsperioden. Hur mycket det har skadat Leksands IF återstår ännu att se.
De tre har säkert i de flesta fall gjort vad de trott varit bäst för Leksands IF. Säkert har de stundtals även jobbat mycket hårt. Men det har inte blivit så bra alla gånger, milt uttryckt, och det är verkligen tur att det till slut kom att fungera så väl på det sportsliga planet.
Mycket mer skulle kunna skrivas om de tre kompisarnas verk i föreningen. Både bra och dåligt, givetvis, men på senare tid till klart övervägande del dåligt (den misslyckade sponsorförsäljningen, den katastrofartade nyemissionen, hanteringen av fallet Doverskog o s v). Mycket mer var också tänkt att skrivas i denna blogg, och hade de fått fortsatt förtroende en gång till, hade även mycket behövt sägas om den ideella föreningen och ledningen av den, som ju utser styrelsen för aktiebolaget. Men om de tre nu avpolletteras, blir det lite onödigt. Det innebär också att en stor del av de tänkta ämnena för framtida blogginlägg försvinner, vilket naturligtvis är strålande nyheter. Ju mindre det finns att klaga på desto bättre och visst vore väl det bästa en blogg som kritiskt granskar Leksands IF som är helt tom?
Tänkt ny styrelseordförande sägs vara Anders Holst, som redan sitter i styrelsen. De nya tänkta kandidaterna då, Mats Årjes och Johan Hedberg?
Sportslig kompetens har saknats i styrelsen länge. Alla i en styrelse behöver inte ha erfarenhet av den operativa verksamheten, men det är ändå märkligt att ingen har det. Att i det läget få in Johan Hedberg, med stor erfarenhet av hockey och som inte bara uppskattades som målvakt, utan även erbjöds en tjänst i New Jerseys organisation efter målvaktskarriären, får hjärtat ett slå ett litet glädjeslag.
Mats Årjes gjort ett anmärkningsvärt jobb med uppbyggandet av Skistar, som varit mycket expansivt. En visionär av den typ som Leksands IF behöver så väl och saknar så mycket. Det går inte att göra annat än att räkna in ytterligare ett litet glädjeslag i hjärtrytmen.
Sedan är de två fortfarande oskrivna blad och man vet inte förrän efteråt hur det blir. Två saker bör man ändå kunna konstatera:
1. Att det är fullt logiskt att herrarna Håkan Östlund, Sven Rosén och Bertil Daniels har gjort sitt. Ingen bär ensam ansvaret för det som skett, men man kan inte få chansen att vara med i styrelsen för en förening och misslyckas hur många gånger som helst. Ibland är det nya krafter som behövs.
2. Att det åtminstone ser ut att vara ett steg i helt rätt riktning att man får in namn som Johan Hedberg och Mats Årjes.
Allting är inte löst i och med detta, och man kan aldrig veta säkert vad saker och ting leder till. Framtiden blir vad den blir och historien är vad den är, men visst känns väl framtiden lite ljusare för Leksands IF nu än den gjorde för en vecka sedan? Kanske till och med mycket?
/Ansvarig utgivare: Nicklas Wiborg
